För mimkonsten i Sverige har rösten nästan alltid varit en del av det sceniska uttrycket, mimaren skapar sina karaktärer, när det behövs, både genom att forma sin kropp och sin röst. Däremot har användningen av röst inom svenska mimscenen varierat i samband med aktörens personliga relation till den sceniska rösten, dvs rösten som i olika former skapar ett sceniskt uttryck; vissa inom kåren har så klart en inneboende kännedom av just sina möjligheter till den sceniska rösten, men mimskådespelarutbildningen har inte haft en utvecklad teknik för att skapa en större konstnärlig kapacitet för mimaktören. Mimens specifika språk – som scenisk teknik och som konstform – grundar sig i det fysiska, förhöjda scenuttrycket och har som mål att skapa emotionella länkar med publiken. Röst ger ytterligare en form att arbeta med, ett arbetsredskap att forma uttrycken med och göra dem mer exakta. Men, för att passa in med mimarens språk måste rösten vara lika tränad för den förhöjda formen. Rösten är ett verktyg som i likhet med alla kroppsliga uttryck kräver energi, spänning/avspänning, riktning. Muskulärt arbete. För att lära känna verktyget måste studenten lära sig att använda det, tekniskt. Först efter att ha fått insikt över möjligheterna som rösten har, kan du börja ta konstnärliga beslut över hur sceniskt använda den. Mitt projekt är att studera in en specifikt röstteknik, använda den med mimskådespelarstudenterna och skapa möjlighet till en vidareutveckling: en konstnärliga kunskap kring röst, dess möjligheter av att förhöja kommunikationen med publiken samt att skapa ett större uttryck tillsammans med det mimiska uttrycket.
Syfte och forskningsfrågor
Min frågeställning är: hur kan vi befria mimarens förmåga att skapa tillsammans med rösten, utan att behöva förlita sig på text? Hur kan vi förhöja rösten, som konstnärligt uttryck, till samma nivå som mimen? Hur kan vi befria andningen i aktören och på så sätt ge plats till större uttryck?
Genomförande och förväntad betydelse
Andningen är essentiell för att mimarens förhöjda uttryck kan användas till sitt maximum, rösten skänker rörelse ytterligare en nyans. Jag arbetar fram och samlar in övningar som ska inkorporeras i ämnet mimgestaltningen. Genom dessa övningar ska studenten få verktyg, erfarenhet och kunskap till en konstärlig användning av andningen/rösten. För att mimaktören ska kunna bemöta den postmoderna scenkonsten på bästa sätt behöver vi ge studenten ett eget röstverktyg, som inte står i fast relation till det textburna scenuttrycket, utan som ger andra möjligheter som är kompatibla med mimuttrycket. Min förhoppning är att kunna bidra i den processen.
Samverkan
Jag arbetar med Peter Teubner, pensionerad adjunkt i röstgestaltning
Tidplan
2018-2020
