I det här projektet vill jag skapa utvalda scener och undersöka hur länge ett abstrakt narrativ kan fungera innan det blir otydligt och tappar intresset, när det är som mest effektivt och hur det kan definieras. I projektet som jag har skrivit tillsammans med Magnus Krepper vill jag länka tillbaka till traditionen av associativt och abstrakt berättande med ett manus som är inspirerat av en teaterpjäs. Att visualisera detta är en stor utmaning som vi tog oss an med öppna sinnen. Projektets form har vuxit fram samtidigt som vi har bearbetat manuset till en modern tidlös värld där abstraktion och minimalism ska stärka och förenkla det vi vill forma.
I Jonna Bornemarks aktuella bok: ”Den omätliga renässansen” tar hon upp vår tids behov av att mäta abstrakta värden. Bornemark visar skickligt hur vi i vår önskan att kategorisera livet gör det allt mer endimensionellt. För att något ska ha rätt att existera måste det definieras och läggas i en kategori, i en pärm, under rätt rubrik, eftersom nuet vi lever i hela tiden strävar efter att kartlägga livet med förnuft.
Med forskningsprojekt vill jag skapa en dialog om ett mer öppet och associativt filmspråk och med denna forskning bidra till en dialog kring detta. Med datorgenererade bilder kan vi idag skapa hela filmer som ser "riktiga ut" Alla möjligheter som dessa bilder ger är väldigt attraktiva och kan utveckla filmmediet. Det är nödvändigt att vi förstår och skaffar referenser i den "riktiga" linsen för att skapa trovärdighet i dessa bilder för att vi ska acceptera dem. En reaktion på alla utopiska/förhöjda bilder som används i film idag är hur efterfrågan på det dokumentära narrativet tagit en stor del av marknaden inom både film och visuella medier. Det är viktigt att vi kan använda alla verktyg när vi tar skolans utbildning vidare med de hjälpmedel som dagens teknik skapar och åtminstone förstår de komponenter som bildspråket skapar i alla film- och medieutbildningar.
Forskningsprojekt. Det abstrakta bildberättandet
Som filmfotograf har sökandet efter ett visuellt utryck tillsammans med filmens andra A-funktioner alltid varit ett av de mest stimulerande momenten i mitt arbete. År av erfarenhet har lärt mig att om denna process allt för tidigt söker sig till ett konkreta resultat leder det ofta till enkla visuella schabloner som smalnar av den kreativa världen och resultatet blir därför ofta efter en given trendig mall av den tid vi avspeglar. Därför har jag i min process sökt efter att tidigt utvidga referenser tillsammans med mina medskapare och att processen i sig kan ge teamet en grund att skapa en filmisk värld på ett nytt och inspirerande sätt med abstrakta referenser som utgångspunkt.
I mitt forskningsprojekt vill jag fortsätta sökandet till ett lustfyllt och associativa berättande. Det tar sin utgångspunkt i ett abstrakt förhållningsätt till bildberättandet som tidigt kunde ses i filmer av tex Victor Sjöström och hans fotograf Julius Janssons. Jag syftar på fantastiska scener i tex Körkarlen eller i Alf Sjöbergs Cannes vinnare Fröken Julie där Göran Strindbergs bildberättande tar Agust Strindbergs teaterstycket in i en stark abstrakt associativ filmvärld.
Med datorgenererade bilder kan vi idag skapa hela filmer som ser ”verkliga ut” Alla möjligheter som dessa fantastiska bilder ger är väldigt lockande och kan utveckla filmmediet. Det krävs att vi förstår och skaffar oss referenser i den ”verkliga” linsen för att skapa trovärdighet i dessa bilder för att vi skall acceptera dem. En reaktion på alla fantastiska och ”utopiska/ förhöjda bilder som finns i filmer idag, är hur efterfrågan på det dokumentära berättandet har tagit en stor del av marknaden i både på film andra visuella medier. Det är viktigt att forska i hur det abstrakta berättandet fungerar för att först och förmedla dessa kunskaper.
Ett naturalistisk påstående
När bilderna blir för konkreta och för naturalistiska styrs betraktaren att tolka intrycken efter enkla schabloner istället för att skapa en kontakt med sin fantasi. Det abstrakta bildberättandet förhöjer det visuella språket och påverkar vårt berättande till en mera drömsk och transcendenta värld.
Vad jag som bildskapare anser vara naturalistisk eller abstrakt är naturligtvis inget som gäller för alla, utan en ”sanning” och ett resultat av den sociala och kulturella bakgrund som jag har. Det abstrakta tar hänsyn till det drömska och det transcendenta berättandet som ofta höjer det konstnärliga uttrycket och ger betraktaren en möjlighet att associera efter egna referenser och erfarenheter. Det unika i varje betraktares öga kan skapa en poetisk tolkning vilken blir tillgängligt genom de referenser varje betraktare har.
Projektet
I projekt vill jag återknyta till den tidigare nämnda tradition av associativa och abstrakta bildberättande med en filmatisering av Strindbergs Fordringsägare som jag gör tillsammans med Magnus Krepper.
Att ge sig i kast med ett teaterstycke och visualisera detta är en stor utmaning som vi från början av vårt arbete närmat oss med öppna armar om hur det skulle berättas. Filmens form har vuxit fram samtidigt som vi har bearbetat manuset till en modern tidlös värld där abstraktionen skall förstärka och förenkla det vi vill gestalta. Vår ide till det associativa berättandet kanske närmast kan liknas med Lars von Triers; Dogville. Men i vårt projekt gestaltas världen på ett abstrakt sätt utifrån hur en specifik karaktär upplever scenen. Filmen utspelar sig vid en strand och på ett pensionat med element av den värld karaktärerna befinner sig i. Berättelsen som handlar om hur en stark kvinna utsätts av två mäns kärlek som vill kuva henne i sina trubbiga manliga världar. Gestaltningen skall ge oss en känsla av hur karaktärerna förhåller sig till varandra.
Mål och syfte
Projektet skall undersöka hur ett abstrakt och associativt bildberättande kan förhöjt det visuella filmspråket och påverkar det till en starkare upplevelse.
Finns det en metod där ett abstrakt förhållningsätt i en konstnärlig process kan vara ett verktyg som underlättar processen.
Kunskapsbildande strävan
Bilder formar vår uppfattning av världen, om andra människor och oss själva. Många saknar kunskaper för att kunna tolka visuella uttryck. En enkel komposition är ett ställningstagande, ett val och ett påstående. Jag vill tydliggöra detta genom att visa hur det kan se ut med praktiska exempel.
Metodval
Forskningen har genomföras som konstnärlig praktik. Genom att dokumentera förarbetet, inspelningen och klippningen så vill jag genomlysa den konstnärliga processen samt redovisa resultatet i en form av en videoessä.
Kritiskt förhållningsätt och reflektion
Denna forskning förhåller sig kritiskt mot den schablonmässiga bildberättande som traditionellt visuellt berättandet i flesta fall har. Den knyter ann till bildanalys från både konst och filmhistorien. Jag hämtar inspiration från filmfotografer som Göran Strindberg och Julius Jansson, men även från Dziga Vertov bildspråk.
Jag vill med forskning projekt skapa en dialog om ett öppnare och mera associativt filmspråk och med denna forskning bidra till en dialog om detta.
Exposition och dokumentation
Projektet har redovisats i forskningsveckan samt använts i undervisningen som seminarieform hos Ma foto samt Ba foto. Samt slutligen sammanställas som en videoessä i Research Catalogue. Länk till Research Catalogue.
