Ulrika Malmgren

Den skapande skådespelaren

Att vara skådespelare är att ge varje publik samma storslagna upplevelse. Att göra det igen, samtidigt som om allt är nytt varje gång. Jag vill ge studenterna verktyg att göra detta, att framföra sina verk med samma kraft och intensitet varje gång men med känslan av att det är endast idag det händer. Jag vill höja skådespelarens mod och medvetenhet runt sin egen skaparkraft.

När jag utbildades till skådespelare under slutet av 80-talet stötte jag på olika sorters pedagoger från många delar av både konsten och världen. Det gemensamma för de lärare jag lärde mig mest av var att de älskade teatern med kropp och själ. Framför allt hade de en fysisk kunskap om vad det är att stå på scenen. Den enda regeln var – närvaro! En total närvaro i det som sker. Här och Nu! Vi utgick från att handla först – därefter fick tankarna komma. Att handla först och tänka sedan löd den pedagogiska devisen för alla lärare på skolan. I det fanns en kärleksfull tillit till mänskligheten som jag har burit med mig genom livet. Som aktivt utövande konstnär sedan 30 år har jag tillgång till kunskap om vad det är att stå på scen, praktiskt och fysiskt såväl som analytiskt och pedagogiskt. Min strävan är att stimulera studenter till att bli kreativa, konstruktiva och kunniga scenkonstnärer med förmåga att agera självständigt inom ramen för teaterns kollektiva skapandeprocess.

Målet för mig som pedagog är att nå varje enskild individ vid varje tillfälle. Här och nu. Precis som i teatern när den fungerar är närvaro avgörande för undervisningssituationen: min närvaro som pedagog, studentens närvaro och vår gemensamma närvaro i det som sker. Vår förmåga att vara i det som uppstår, att jag ser, hör och varsamt kan leda studenten vidare in i det okända är lätt sagt men svårt att göra. Det är stora ambitioner, men det är stort med undervisning och det är stort med konst. Det måste vara viktigt både för mig och för studenten annars når vi ingenstans.

I mitt ämne har jag utvecklat och ansvarat för kursen Det egna projektet – Departure. Detta arbete ska ge skådespelarstudenten en möjlighet att praktiskt undersöka sitt eget personliga och konstnärliga uttrycksbehov. Uppgiften är att utifrån sina helt egna idéer skapa en mindre föreställning. Studenten väljer själv sitt material, sin form och sitt uttryck. Varje person är unik och har sin egen specifika röst, sin fantasi och sin historia att förmedla. Ibland blir temat viktigare än budskapet, formen viktigare än skådespeleriet, skådespeleriet viktigare än historien. Var och en har sin smak och i vårt arbete försöker jag att stötta varje students unika tilltal. Syftet är inte att producera mängder av monologföreställningar utan att träna studenten i att skapa, driva och ta ansvar för hela processen i ett föreställningsarbete. Studenterna erbjuds också de mest grundläggande kunskaperna vad gäller research, vision, målgruppsarbete, manusskrivande, dramaturgi, ljus, ljud, scenografi, mask, kostym marknadsföring och regi. Detta för att ge studenterna en djupare praktisk förståelse och respekt för de olika yrkesgrupper som ingår i det kollektiva arbetet med en teaterproduktion. Studenterna uppmuntras till att arbeta med varandras projekt som medskapande, testpublik, och körtekniker under repetition och föreställning.

Departure är skolans största publika evenemang och bidrar starkt till breddad rekrytering. Vi möter en stor skolpublik och är väl inarbetade i Stor-Stockholms gymnasieskolor samtidigt som andra publikgrupper väljer att återkomma år efter år. Även teateryrkesverksamma håller sina ögon på varje Departurefestival. Festivalen pågår under sex intensiva speldagar och bjuder på ett fulltecknat program med ibland upp till 23 föreställningar per dag på fem scener. Projektet ger publiken en inblick i vad dagens konstnärer brinner för att berätta. Här och Nu. Förutom festivalen erbjuds varje år studenterna från inriktningarna skådespeleri och mimskådespeleri att gästspela med sin föreställning på en etablerad teaterscen. I och med detta får varje student kunskap om hur de gör en anpassning av sin föreställning, en förändring av originaluppsättningen, för en ny lokal och nya förutsättningar.