Per Sörberg
Adjunkt i scenisk gestaltning

Per Sörberg

Avdelning: Institutionen för skådespeleri
E-post: per.sorberg@uniarts.se
Telefonnummer: +46 8 49 400 642

Förloraren är vinnaren

Mask- och clownteknikens historiska rötter sträcker sig långt tillbaka i tiden men 1500-talets Italien är en viktig startpunkt. Här startade Europas första professionella teatergrupper som drevs av skådespelare och i dessa växte en ny teaterform fram, Commedia dell’arte.

Det teatrala spelet med masker föddes ur renässansens karnevalskultur och bygger på en muntlig snarare än en litterär tradition. En konsekvens av detta är att det inte finns mycket dokumentation bevarad. Teaterhistoriskt sett går det ändå att belägga att det från Commedia dell’arte skapades ett antal fasta karaktärer där skådespelarna spelade i halvmasker. I sina föreställningar utgick de ifrån förutbestämda scenarion. Karaktärerna var en satirisk och parodisk spegling av 1500-talets Italien. Commedia dell’arte blev en oerhört populär del av den folkliga kulturen och förbjöds i början av 1600-talet av den katolska kyrkan. Commedian fick en renässans genom operans ökade popularitet på 1800-talet och än mer i mitten av 1900-talet. Det skedde framförallt på Piccoloteatern i Milano och på den fysiska maskutbildningen med säte i Paris som startades av skådespelaren Jacques Lecoq 1956. Commedia dell’arte är en teaterform som har haft och fortfarande har en stor inverkan på europeisk teater.

Neutralmask och clown

Den som introducerade mig i arbetet med mask var den franske skådespelaren och pedagogen Mario Gonzalez, som tidigare varit elev till Jacques Lecoq. Det jag initialt intresserade mig för var det strikta tekniska arbetet med neutralmask som syftar till att skapa en maximal närvaro hos skådespelaren. Masken är strikt instrumentell och saknar värdering vilket möjliggör för skådespelaren att arbeta tekniskt kring sin sceniska närvaro utan ett gestaltande och berättande sammanhang.

Allt maskarbete handlar om att ”klä av”. Om jag döljer mig bakom en mask måste syftet vara att göra mig synlig i den teatrala förhöjning som hel/halv masken innebär. Jag som skådespelare måste försöka bryta igenom maskens fiktion. Till skillnad från Commedia dell’artes halvmasker saknar clownen karaktär i ordets egentliga bemärkelse. Den röda näsan är lättare att applicera på skådespelarens eget uttryck. Den är, som mask betraktad, fysiskt mindre. Clownen har ingen historia och heller ingen framtid. Den visar mer än den döljer. Den är naiv och ”direkt” i impulsen. Den är här och nu och aldrig mer.

I min undervisning i neutralmask och clown koncentrerar jag mig på följande grundläggande aspekter av praktisk skådespelarkonst:

  • att vara närvarande
  • att följa impulser
  • att fokusera sin energi och uppmärksamhet
  • att göra en sak i taget
  • att lyssna in och medvetet fullfölja förlopp
  • att kommunicera med känslor.

Detta sammantaget kallar jag för scenisk medvetenhet.

Min utveckling av ämnet

Under min kurs i Neutralmask och clown lotsar jag skådespelare och mimskådespelare in i ett formspråk som kommer ur en tradition med andra rötter än vår skådespelarutbildning. Förenklat kan det beskrivas som å ena sidan en berättande icke-psykologisk skådespelarkonst och å andra sidan en gestaltande psykologisk-realistisk skådespelarkonst. Väl medveten om detta använder jag begrepp och metoder som studenterna arbetat med tidigare i sin utbildning på kandidatnivå. Det får som konsekvens att undervisningen interfolieras med ett psykologiserande litterärt skådespelarperspektiv.

Clown/mask är i grunden ett fysiskt expressivt formspråk. Det finns en, av speldisciplinens flera regler, som jag lägger stor accent vid: misstagsregeln. Den går ut på att utifrån ambitionen att vara perfekt, ta till vara det icke-perfekta. Det betyder att när skådespelaren gör det som inte är planerat utan istället fullföljer impulsen som ett medvetet sceniskt val, skapas ett djupt personligt uttryck. Det som är ”dåligt” är det mest intressanta. I förlängningen blir det ett sätt att göra teater av sina tillkortakommanden vilket för mig är grunden till all humor och all scenkonst. Ur ett skådespelarperspektiv handlar det om att kommunicera med sin samtid – se människan. Förloraren är vinnaren. Däri ligger clownens essens.