När frånvaro blir scenkonst

När besökare kliver in i Marcia Nemers studio i Stockholm händer något oväntat – de är inne, och hon är ute. Det som från början var tänkt som en enkel visning blir plötsligt en föreställning.

– Så fort den första personen stängde dörren bakom sig – de inne i studion och jag utanför – insåg jag att det var en föreställning, säger Marcia Nemer.

Detta är kärnan i hennes forskning: att utforska hur frånvaro kan bli en aktiv del av scenkonsten. Med bakgrund inom skådespeleri och scenografi i Rio de Janeiro, samt vidare studier i Frankfurt, visar Marcia Nemer att det som inte finns på scenen kan påverka publiken lika mycket som det som finns där.

En forskningsprocess i förändring
Pandemin förändrade förutsättningarna för forskningen. Planerade föreställningar med skådespelare var inte längre möjliga, men Marcia såg en möjlighet i den frånvaro som omgav alla.

– Under pandemin var vi omgivna av frånvaro, så det handlade om att hitta en frånvaro och utgå från den, säger Marcia.

Genom residens, omarbetade pjäser och föreställningar utan sin egen fysiska närvaro har hon hittat nya sätt att göra teater.

Från en klassisk pjäs till nya perspektiv
Hennes intresse för frånvaro väcktes under masterstudierna när hon läste om pjäsen Fröken Julie. En särskild insikt uppstod kring karaktären Greven – en figur som påverkar handlingen trots att han aldrig dyker upp på scenen.

– Det var första gången jag verkligen tänkte på frånvaro i teatern och vad frånvaro kan åstadkomma, säger Marcia.

Detta blev utgångspunkten för att utforska hur frånvaro kan förmedla närvaro och mening, och hur konstnärlig forskning kan ta sig nya uttrycksformer.
För att undersöka frånvaron skapade Marcia en rad olika experimentella konstnärliga situationer där någonting plockats bort eller var märkbart frånvarande från det vanliga. Hon ledde stadsvandringar på håll i en stad hon aldrig besökt. Hon gjorde en uppsättning av Romeo och Julia där hon klippte bort de båda huvudrollerna, och där scenen lämnades tom när Romeo eller Julia skulle ha framträtt. Hon bjöd in konstnärer till ett residens för att arbeta i hennes studio, utan att hon själv interagerade med dem. Och till slut släppte hon in personer i studion för att bara vara där och ta in intryck, utan att någonting hände eller att hon framförde något. Särskilt det senare är något Marcia vill fortsätta arbeta vidare med.

Denna typ av konstnärlig forskning är mer än bara experiment – det är innovation som kan inspirera hela konstvärlden och bidra till nya sätt att tänka kring berättelser, upplevelser och mänsklig perception.

– Jag är verkligen intresserad av att bjuda in människor till en plats utan några riktlinjer eller någon exakt dramaturgi för vad jag vill ska hända där, utan bara att skapa en plats, en upplevelse och låta människor komma in, säger Marcia.