Bilder från Forskningsveckan 2026

Årets upplaga av forskningsveckan leddes av högskolans tre profilprofessorer, med John-Paul Zaccarini som samordnare. Här leder Petra Bauer, profilprofessor för området konst, teknik och materialitet, en avslutande feedbacksession där kopplingar och stråk utreds och diskuteras.

En av forskningsveckans styrkor är hur publiken hela tiden får möjlighet att vara med och prova ut olika idéer. Här visar Eleanor Bauer, postdoktor i samtida dans, en praktisk övning i dansteknikers roll i att stärka och utveckla matematiska kognitiva förmågor.

Hur våra konstformer påverkas av AI hör till samtidens mest omdiskuterade frågor. Alexander Skantze har låtit en AI-språkmodell ta fram utkast till TV-manus, med mediokra resultat. Han menar att avsaknaden av förståelse för emotionella sammanhang och fantasins öppningar gör att teknologin i sitt nuvarande skick inte kommer kunna ersätta människan hela vägen.

Parallellt med forskningsveckans presentationer pågår en serie utställningar. Studenterna på Masterprogrammet i koreografi har berikat sina dansverk genom att också ta sig an deras teman i uställningsform. Här har studenten Ģirts Dubults använt spår hämtade ur dragkulturens självomhändertagande aspekter för en installation där spegelns många funktioner står i centrum.

Många studenter deltar på forskningsveckan för att lära sig mer om sina ämnen, eller få helt oväntade impulser som kan ge idéer för framtiden. Här får en grupp studenter möjlighet att ta in ett av doktoranden Alice MacKenzies doft-zines, och fundera hur de kan kopplas ihop med dansarens ägande av sin egen kreativitet.

På vissa sessioner får man insikt direkt in i hur forskningen går till, genom att man visar upp ett workshopformat i praktiken. Här får en utvald grupp frivilliga improvisera fram möjliga berättelseelement ur ett tomt, vitt lakan, ett återkommande moment i lektor Christina Lindgrens forskning om scenkostym.

Den konstnärliga forskningen har sin egen begreppsvärld och sätt att begripa världen, men det har varje enskild konstform också. Andreas Berchtold, lektor i folkdans och doktorand, undersöker semiosfärer, de specifika förståelseutrymmena som finns inbyggda i olika danssammanhang. Vad får styra hur vi ser dansen möjligheter i folkdans, som skiljer dem från samtida dans?

En av forskningsveckans starkaste sidor är hur den öppnar upp för tvärkonstnärliga samarbetsprojekt. Thomas Brennan, adjunkt i postproduktion, har tagit fram delar av ett allkonstverk tillsammans med koreografen och danspedagogen Madeleine Karlsson, där han undersöker sin egen benamputation från ett så kallat cyborgperspektiv – var går egentligen gränsen mellan maskin och människa, och hur kan det användas konstnärligt?

Vissa sessioner under forskningsveckan hålls i form av workshops. Tove Salmgren, lektor i koreografi, utforskar tillsammans med Moa Franzén och Kajsa Wadhia hur kroppens mekanismer kan användas för att få fram nya ljud och sätt att använda rösten. Genom en serie övningar får deltagarna syn på hur de kan släppa invanda begränsningar i hur man kan låta.

Forskningsimpulser kan komma från många oväntade håll, vilket måste räknas till en av den konstnärliga forskningens främsta styrkor. Carl Axel Holmes, lektor i cirkus, undersöker utifrån sin parallella bakgrund som parfymör hur doften på franska perukers puder förändrades av den allt intensivare koloniala rovdriften under 1600- och 1700-talen. Vilken betydelse kan något så flyktigt som en doft bära, även i ett scenkonstsamanhang?