Så kan makt och samtycke förändra teaterrepetitioner
Genom att förena metoder från psykoanalys, samtyckesträning och traditionen av Regietheater bidrar Johannes med nya verktyg för att skapa hållbara, transparenta och konstnärligt produktiva repetitionsrum.
Ett förändrat repetitionsrum efter #MeToo
Johannes berättar att han tydligt märkte hur #MeToo förändrade rummet där scenkonst skapas.
– Jag märkte ett skifte i repetitionsrummets ”dimensioner”- Teaterskapare började tvivla på var rummet börjar och slutar, och det blev särskilt tydligt i relationen mellan skådespelare och regissör, säger Johannes.
Samtidigt pågick en intensiv debatt om Regietheaters framtid efter Frank Castorfs avsked från den berömda teatern Volksbühne i Berlin, i vilken Johannes ställde sig frågan om denna tradition hade gått i stå – eller om den kunde räddas utan sin institutionella ryggrad.
Idealiserade repetitioner och skrivande som metod
För att undersöka hur makt, ansvar och intuition förhandlas i repetitionsrummet bjöd Johannes in skådespelarkollegor till tre konstnärliga förstudier.
– Jag skapade idealiserade repetitionssituationer där vi kunde pröva olika grader av skådespelarens handlingsutrymme och se hur det påverkar regissörens position, förklarar Johannes.
Skrivandet blev också en metod, där Johannes arbetade med autobiografiskt material från sitt eget arbetsliv och satte det i dialog med teori – ett sätt att omvandla erfarenheterna från minnesanteckningar till kunskapsbildning.
Samtycke förstärker snarare än begränsar Regie
Flera oväntade insikter uppstod under arbetet. Johannes blev förvånad över hur väl Betty Martins Wheel of Consent-modell stämmer överens med några av Regietheaters centrala principer. Till hans förvåning ledde modellen inte till någon utjämning av författarskapet, utan till en tydligare och mer ansvarsfull asymmetri mellan skådespelare och regissör.
Regietheater kan förnyas – genom samtycke
Johannes forskning visar att det är möjligt att kombinera Regietheaters konstnärliga kraft med moderna arbetsmetoder.
– Min huvudtes är att Regietheater går att förnya utan nostalgiskt försvar. Regissörens unika konstnärliga röst – Regie – har en legitim plats i ett samtyckesbaserat repetitionsrum, säger Johannes.
Betydelse för branschen
Johannes menar att den nya kunskap som framkommit i forskningen är särskilt värdefull för den yngre generationens teaterskapare.
– Våra studenter i regi bekräftar att dessa frågor är högst aktuella. Att kunna erbjuda begrepp, verktyg och praktiker som hjälper dem att navigera relationen mellan makt och intuition känns väldigt meningsfullt, avslutar Johannes.
Forskningen ger därmed ett viktigt bidrag till hur framtidens teater kan organiseras – både konstnärligt och arbetsmiljömässigt.
Doktorsavhandling
Om Johannes Maria Schmit
Johannes Maria Schmit är en tysk teaterregissör verksam i Skandinavien. Han kom första gången till Sverige 2008 genom samarbeten med teatergruppen Institutet, som då hade sin bas i Malmö. Sedan dess har han hämtat inspiration ur mötet mellan den tyskspråkiga teatertraditionen och den nordiska scenkonsten – särskilt de kreativa ”missförstånd” och betydelseförskjutningar som uppstår när konstnärliga idéer rör sig mellan olika kulturella kontexter.
Johannes började som doktorand vid Stockholms konstnärliga högskola (SKH) 2019 och disputerade den 12 december 2025.
Regietheater
En tysk teatertradition där regissören har en central, ofta kreativt dominant roll i att tolka och forma pjäsen. Traditionen har präglat tyska scener under mer än ett sekel och kännetecknas av starka konstnärliga visioner från regissören.
Frank Castorf
En inflytelserik tysk regissör som ledde den berömda teatern Volksbühne i Berlin under 25 år fram till 2017. Hans avsked markerade en viktig brytpunkt för Regietheater och väckte diskussioner om traditionens framtid utan det institutionella stöd som funnits på Volksbühne.
Betty Martin
En amerikansk pedagog och terapeut som utvecklade modellen “Wheel of Consent”, en metod som syftar till att tydliggöra och fördela makt och samtycke i relationer. Modellen används för att öka medvetenhet om ansvar, gränser och frihet i interaktioner, här anpassad till relationen mellan skådespelare och regissör.
