Operautbyte med Georgien låter traditioner lära av varandra

Det började med en ytlig kontakt och en pilotresa på några veckor 2013 för att undersöka möjligheterna för samarbete mellan dåvarande Operahögskolan och Tbilisi State Conservatoire, TSC. Vad ingen då visste var att det skulle utvecklas till ett av SKH:s allra längsta internationella samarbeten – först genom Sidas utbytesprogram Linnaeus-Palme, och sen tre treåriga samarbetsperioder under Erasmus+ flagg.

En som har varit med från början är Martin Hellström, lektor i musikalisk gestaltning på SKH. Han har rest till Georgien ett stort antal gånger och menar att samarbetet fortsätter vara mycket givande för båda skolorna.

– Georgien har en sångtradition som är väldigt stark, berättar han. Inte minst fins det en sångtradition i folkmusik och religiös musik med körer som sjunger täta harmonier, som ger en fantastisk grund för att ta klivet över till opera. De har fått fram många internationella solister som arbetar på de stora scenerna. Många unga män sjunger och dansar där, vilket här i väst är ganska ovanligt. Många operautbildningar i Västeuropa har en brist på unga manliga operasångare.

I maj reste Martin på lärarutbyte till Tblisi tillsammans med Stina Ancker, professor i musikdramatisk gestaltning. I motsats till Martin var det här första resan för Stina.

– Det är en otroligt vacker stad, och man känner sig väldigt välkommen, berättar Stina Ancker. Studenterna är nyfikna och ivriga att ta del av det vi har att erbjuda. Men man märker samtidigt att skolan har en helt annan lärandetradition – när vi mötte registudenter, till exempel, försökte jag börja på mitt nordeuropeiska sätt med att höra deras perspektiv. Då sa de: ”nej, nej, berätta hur vi ska göra”. Men efter ett tag blev samtalet bra. Jag uppfattade studenterna som väldigt frispråkiga och de ställde många smarta och kritiska frågor.

Blicken och rösten

Den starka sångtraditionen i Georgien fostras genom en lärling-mästare-tradition där varje student ofta följer en och samma sånglärare genom hela sin skolning. Framgångsrika sångare, berättar Martin Hellström, ser det ofta som sin uppgift att också föra vidare sina kunskaper, och relationen kan bli mycket nära och ge en stark förståelse för den individuella röstens kvaliteter. Det är också många fler lärarledda timmar röstträning i Georgien än på SKH.

Samtidigt måste en framgångsrik operasångare också kunna tänka själv i en scenframställning – utan förståelse för en rolls innehåll riskerar uttrycket att inte bli tydligt och ha emotionell genomslagskraft. Här har SKH en tradition av att använda metoder som många studenter i Georgien upplever sig sakna.

Irakli-Luka Katsadze spelar i Kärleksdrycken av Donizetti tillsammans med Lovisa Wahlund Ferm. Foto: Lise-Lotte Axelsson/SKH

– Under mina tre månader här fick jag vara med på tre föreställningar, en varje månad, berättar Irakli-Luka. Det har verkligen hjälpt mig – jag har haft ganska mycket scenskräck, förut skakade jag när jag gick upp på scenen, men det här har hjälpt mig att bli mer självsäker.

Inom ramen för projektet besökte även Gocha Datusani, bas och sångpedagog SKH i maj i år, och undervisade sångstudenter på ämnesenheten för opera. Under besöket undervisade bland annat Gocha tillsammans med SKH:s lärare – ett sätt att utbyta erfarenheter och skapa en plattform för fortsatta diskussioner. I maj 2023 besökte två lärare från Tbilisi SKH för att diskutera och få veta mer om hur det arbetas med konstnärlig forskning. De närvarade bland annat vid Tove Dahlbergs disputation och deltog i studiebesök och möten.

Omtumlande tider

Det finns helt enkelt en rad olika mervärden som båda skolorna får ut av utbytet. Samtidigt har den senaste perioden också präglats av en osäkerhet i hur samarbetet ska fortsätta. I oktober förra året hölls ett omdiskuterat parlamentsval i landet som vanns för tredje gången i rad av det EU-skeptiska partiet Georgiska drömmen, och stämningarna därifrån har påverkat hela livet i Tbilisi.

– Man märker av att Georgien är ett väldigt delat samhälle, med starka åsikter åt båda hållen, säger Martin Hellström. Ledningen på konservatoriet byttes ut redan innan valsegern, och vissa av sakerna vi planerat genomföra fick ställas in. Vi beslutade att omfördela medel för att ta en gäststudent till Sverige i stället.

– Det var väldigt tydligt att det finns en oro, säger Stina Ancker. Studenterna pratade ganska öppet om sin rädsla för att det skulle bli ett mer stängt land.

Trots den rådande situationen – eller kanske just på grund av den – känns det viktigt att fortsätta driva på för samarbete i omtumlande tider. Båda parter hoppas kunna fortsätta med samarbeten med nya projekt. En idé som skulle påbörjas i den senaste omgången men fått läggas i malpåse är att SKH skulle hjälpa till att stödja TSC i etablerandet av en master i det som kallas collaborative piano, det vill säga bland annat operarepetitörsrollen från ett konstnärligt perspektiv.

– Jag var över i vintras och fick sitta i juryn för en examination i collaborative piano för unga pianostuderande, berättar Martin Hellström. Det är otroligt hög nivå på pianisterna! Jag fick då också direktkontakt med flera som arbetar med det och hoppas att vi ska kunna vara delaktiga och utbyta erfarenheter i etablerandet av deras repetitörsutbildning, och kunna få gästlärare till oss med rötter i deras starka pianotradition.