AI och metaarkivet: om latenta gemenskaper och kollektiva minnen i framtiden

Detta seminarium ingår i höstens onsdagsseminarieserie, där vi utforskar ett brett spektrum av framväxande metoder och praktiker inom konstnärlig forskning. Här kan du läsa mer om seminarieserien och upptäcka kommande seminarier!

Tillsammans utforskar vi hur konsten kan hjälpa oss att närma oss AI inte bara som en teknik, utan som en plats där kultur, makt och fantasi lagras, speglas och ibland går förlorade.
Kan konsten öppna nya sätt att förhålla sig till AI som arkiv, inte bara som ett tekniskt system, utan som en plats där kollektiva minnen och framtider förhandlas?

Generativa AI-modeller – som OpenAI:s GPT-serie, Stable Diffusion, Midjourney och Googles Gemini – är system som tränats på enorma mängder data från internet för att kunna skapa nytt innehåll. Jag menar att dessa modeller rymmer något jag kallar Latenta arkiv: ett slags andraordningens arkiv där det inte är själva originalmaterialet som lagras, utan de mönster och samband som går att hitta i datan. På så sätt fungerar AI som ett komprimerat minneslager över vår kultur – ett metaarkiv som inte bevarar själva källorna, utan de strukturer som gör att de kan återskapas i ny form.

Dessa arkiv är förstås ofullständiga och präglade av de skevheter som finns i träningsmaterialet. Ändå blir de platser där mänsklig kultur speglas, lagras och kanske till och med omformas. Samtidigt är det idag framför allt privata företag som äger och kontrollerar tillgången till dessa modeller, med kapital som främsta drivkraft. Vilka konsekvenser får detta för vårt kollektiva digitala minne – särskilt om vi ser det i ljuset av en möjlig teknofeodal framtid?

Medverkande: Paola Torres Nuñez Del Prado i samtal med Robert Brecevic
Värd för seminariet: Petra Bauer
Profilområde: Konst, teknik och materialitet