Information

Nyutexaminerade operasångare glänste och bjöd publiken på scenkonst på hög nivå

2022-06-13

Så tycker Gefle Dagblads recensent om examenskonserten i opera från Stockholms konstnärliga högskola. En afton på operan spelades på Gävle Teater med nyutexaminerade operastudenter 10-11 juni 2022.

I år valde vi att sätta upp examensproduktionen En afton på operan på vackra Gävle Teater med Gävle Symfoniorkester i orkesterdiket och Jonas Dominique som dirigent - ett lyckat val verkar det som när vi läser Gefle Dagblads recension av konserten:

– Sångarna har alla vackert skolade, ytterst vältränade röster som gör musiken skön att lyssna till, oavsett ämne. Stora koloraturer och vibraton, ljusa gnistrande röster som vigt svingar sig i höjden, mjuka flöden som pikar i utropstecken, den allra mjukaste tenor, ja det var roligt och berörande att lyssna till dem alla.

– Först scener ur Carl Maria von Webers ”Friskytten”. Här mötte vi Linda Evers i den första rollen av två, och jag fastnade omedelbart för hennes stora, dramatiska röst. Publiken skrattar så fort hon kommer in med en gammal tavla runt halsen och duetten med Hitomi Ohkis väna Ännchen är verkligen uttrycksfull.

– Jag har inte hört Puccinis enaktare ”Sour Angelica” förut, men scenerna ur den väcker mersmak. Det är rent kusligt när huvudpersonens moster, gestaltad av Katariina Holma, lösgör sig ur fondens skuggor. Den ödesmättade sorg som strömmar ur hennes dramatiskt vibrerande röst blir genast scenens nav. Synne Vinjes Angelica är lika ljus som mostern är mörk och olycksbådande, en ängel i nunnedok som vänder sorg till kärlek, gripande och övertygande.

– Linda Evers återkommer i ett par storslagna scener ur Ponchielles ”La Gioconda”, först i en dramatisk duett med Susanna Reuters Laura. Det gnistrar i luften av elektricitet, den högspänning som uppstår mellan dem är scenkonst på hög nivå. Linda Evers sjunger sedan en självmords-aria där hon låter rösten veckla ut sig i full tragik, med en närvaro och känsla som sänder kalla kårar längs min rygg.

– I kontrast till detta står den ljuva lättheten i Massenets fantasifulla ”Cendrillon”, Askungen, förtrollande vackert framförd med viga Tilde Rödland i titelrollen och Alixe Durand Sainte Guillain som sprakande god fé, omgivna av luftandar med pastellfärgade vingar.

– Vilma Skäryd som den lömska Miss Todd och Tilde Rödland som hennes hysteriska väninna Miss Pinkerton lockar fram skratt med sina tantplattityder.

– Linnéa Törnqvists pigga och kärlekskranka husa Laetitia får till slut rymma med luffaren Bob, spelad av ende manlige sångaren Robin Turunen, men först stöldräder och farsartade förvecklingar, spring i salongens dörrar och allt.