Om forskningen

Forskarutbildning_bengtsoderstrom_1100x620.jpgFoto: Bengt Söderström
 

Konstnärlig forskning

Konstnärlig forskning rymmer ett brett spektrum av undersökande och reflekterande praktiker, metoder och begrepp med konstnärlig förankring i arkitektur, bildkonst, cirkus, dans, design, film, fri konst, fotografi, konsthantverk, koreografi, litterär gestaltning, media, musik, opera, performance och scenkonst. Ny kunskap skapas genom att konstnärlig praktik orienteras mot forskningsfrågor och genererar koncept, processer, artefakter och föreställningar. Forskarna presenterar dessa för peers (kollegor inom konstfälten i och utanför akademin) och en bredare allmänhet via exposition. Exposition utgör ett nyckelbegrepp inom konstnärlig forskning, och innebär olika former för framställning, visning, gestaltning, presentation och dokumentation, där delar av eller hela den konstnärliga artefakten eller händelsen kan ingå, men också kompletteras av andra typer av kommunikation. Resultaten presenteras på sina egna villkor. Mötet med forskningens exposition är därför en kärna i förståelsen av forskningens estetiska, epistemologiska, etiska, politiska och sociala innehåll.


Som Vetenskapsrådet påpekar i sin ämnesöversikt 2014:

Traditionella ämnesindelningar speglar knappast områdets hela dynamiska utveckling men visar på mångfalden av kompetenser, metoder och forskningsintressen. Teman för forskningen är ofta konstnärligt eller tematiskt ämnesöverskridande och området formas såväl av konstarternas särarter, traditioner och utbildningar som utbyten och kontinuerliga hybridiseringar.

Ur Forskningens framtid! Ämnesöversikt 2014: Konstnärlig forskning, s. 5.

Vi har för avsikt att verka för en konstnärlig forskning som både stärker den konstnärliga praktiken i sig, och utvidgar den konstnärliga praktikens räckvidd och publik, det vill säga dess förmåga att knyta an till andra kunskapsområden. Å ena sidan är syftet med den konstnärliga forskningen alltså inte abstrakt, generell kunskap, utan den konkreta kunskap som krävs för att stödja och stärka konstnärlig praktik, vilket innebär en ökad ämnesspecifik specialisering, reflektion och kompetens. Å andra sidan kan konstnärlig forskning utveckla metoder som förbinder och integrerar tidigare skilda kunskapsområden med varandra, vilket leder till utvecklingen av både interdisciplinära och transdisciplinära forskningsfält.

Om-forskning_Nils-Claesson-Epilog-1100x620.jpgUr Nils Claessons animerade film "Epilog".

DiVA

DiVA portal är en gemensam söktjänst och ett öppet arkiv för forskningspublikationer och studentuppsatser producerade vid över 40 lärosäten och forskningsinstitutioner.

Stockholms konstnärliga högskolans publikationsbas DIVA

Forskningsområdet Konstnärliga praktiker

Forskningsområdet Konstnärliga praktiker utgår från konstnärligt utövande och skapande och den kunskap det genererar  och utvecklar. Forskningen inom området genomsyras av gestaltande processer, kritiska möten och  transdisciplinär dialog. Inom området utvecklas metoder som är integrerade i konstnärskapet och som leder till nya relationer till material, teknologier, samarbeten och till publiker? Samtidigt prövas de konstnärliga praktikernas gränsdragningar, de sammanhang inom vilka de artikuleras och gestaltas, deras ideologiska och institutionella ramar. Med dessa olika metoder och förhållningssätt stimuleras nya perspektiv med både estetisk, social och politisk bäring.

Den konstnärliga praktiken utgör grunden för den forskning som syftar till att skapa ny kunskap inom området. Samtidigt reflekterar forskningen kritiskt över kunskapsbildningsprocesser och problematiserar områdets egna sätt att bidra med kunskap. Forskningen inom området uppmuntrar till en metodologisk mångsidighet som stärker konstnärlig praktik och förståelse. Metoderna utvecklas konsekvent i relation till projektens frågeställningar, och kan vara experimentella, improviserade eller oförutsägbara och därmed leda till oväntade insikter. På så sätt kan forskningen genom sina metoder bygga broar till andra kunskapsområden och ge nya intressanta inramningar åt transdisciplinära problem. Forskningsresultaten är att betrakta som situerade förslag, snarare än empiriskt verifierade bevis, och tar sig uttryck i specifika konstnärliga lösningar, idéer och insikter. Samtidigt bidrar resultaten till konstfälten, konstnärlig forskning och andra kunskapsfält med metodologiska insikter och möjligheter, nya verktyg som kan stödja eller utvidga konstnärliga uttryck, samt insikter som kan bidra till förståelsen av transdisciplinära eller samhälleliga frågeställningar.

Exposition 

I SKH:s forskningsmiljö är exposition en integrerad del av det konstnärliga arbetet. Forskare presenterar sina begrepp, processer, artefakter och föreställningar för peers med hjälp av exposition där olika konstnärliga intentioner och riktningar kan tydliggöras. Varje forskningsprojekt måste alltså presentera (iscensätta, utställa, berätta, sjunga, koreografera och så vidare) sina resultat både rigoröst och konsekvent. Detta innebär att redogörelsen för forskningens insikter och resultat också kan göras i annat än skriftlig form. Mötet med den konstnärliga artefakten eller föreställningen blir ett centralt inslag i den kritiska genomlysningen av de estetiska, epistemologiska, etiska, politiska eller sociala dimensioner som arbetet innehåller eller påvisar. Detta ställer krav på att forskningen granskas kritiskt av peers som har kompetens att bemöta de påståenden och den argumentation som forskningsresultatet innehåller, ofta i en kombination av olika expositionsformat. Genom att utveckla olika format i vilka peer-granskning kan genomföras, adresserar forskning inom området också de utmaningar som uppstår när man formulerar och presenterar forskning i former som kommunicerar genom en konstnärligt gestaltad upplevelse. Forskningen inom området bidrar därmed också till att överskrida de gränser som befintliga former för publicering och spridning av forskning sätter för den konstnärliga forskningens ambitioner.

SKH:s forskningsområde är eklektiskt på så sätt att det är öppet för en mångfald av bidrag. Samtidigt kan det vara viktigt att identifiera forskningstendenser som inte ingår i området Konstnärliga praktiker. För det första kommer forskning som bedrivs helt och hållet teoretiskt eller utan bas i egen praktisk erfarenhet inte att ingå i området Konstnärliga praktiker. Inte heller kan forskning som använder konst för att illustrera ett eller flera av sina begrepp – eller forskning som i huvudsak är inriktad på konstarternas historia – betraktas som en central del av Konstnärliga praktiker. Även om forskning som utvecklar verktyg, material eller teknologier som kan stödja konstnärlig praktik kan vara central för att stödja och förbättra konstnärliga uttryck i sig så är den forskningen inte kännetecknande för området Konstnärliga praktiker – såvida kunskaperna inte utvecklats genom konstnärliga processer och metoder.

Sammanfattningsvis kan sägas att området Konstnärliga praktiker främst innefattar forskning som utförs med utgångspunkt i konstnärliga metoder och konstnärlig gestaltning. Det praktiska konstutövandet – och den relevanta expositionen av forskningsresultaten – är kännetecknande för området.