Ämnesbeskrivning: Performativa och mediala praktiker

Utbildningen anordnas inom forskarutbildningsämnet Performativa och mediala praktiker, med fyra inriktningar: Film och media, Koreografi, Opera och Scen.

Ämnets omfattning 

Forskarutbildningsämnet representerar en helhet där fokus ligger i publika möten genom konstnärlig gestaltning i olika iscensatta eller medierade former.

Forskningen utgår ifrån en mångfald performativa och mediala praktiker som omfattar bland annat kroppsliga och vokala praktiker (som till exempel cirkus, operasång och skådespeleri), ljud-, bild- eller formbaserade berättartekniker (som till exempel ljuddesign, ljusdesign och scenografi) samt praktiker där dramaturgiska, koreografisk eller kompositoriska strukturer är i fokus.

Inom ämnet ifrågasätts dikotomin mellan konstnärliga processer och händelser som utspelar sig i realtid och de som är medierade genom olika teknologier. I stället utgår forskning i ämnet ifrån hur både iscensatta och mediala former förhåller sig till de temporala aspekterna av det publika mötet. Det innebär att förutsättningarna för gestaltningen av närvaro, möjligheten till upprepning, förändring eller interaktion vid olika tidpunkter under den konstnärliga processen eller genomförandet, kan utforskas.

Möjliga frågeställningar

Forskning inom ämnet kan rikta sig mot frågeställningar som är specifika för en viss praktik eller ett visst fält. Det kan vara i syfte att utvidga praktikens metoder eller formspråk, att utveckla nya samarbetsformer eller dramaturgiska och kompositoriska strukturer, att utveckla nya teknologiska möjligheter eller att undersöka olika former för interaktion med publik.

Inom ämnet diskuteras också samspelet mellan olika kroppsliga och vokala praktiker och på vilket sätt de kommunicerar i iscensatta och mediala gestaltningar, till exempel i olika scenkonstformer (cirkus, koreografi, performance, teater med mera) eller i olika media (film, radio, tv, multimediala berättarformer med mera).

Forskningen kan problematisera de produktionsvillkor som råder inom ett visst konstnärligt fält och till exempel utveckla nya arbetssätt eller distributionsstrategier. Andra aspekter av ämnet kan involvera kritisk granskning av de normer och hierarkier eller den självförståelse som finns inom ett visst konstnärligt fält. Dessa utmanas på olika sätt genom konstnärliga strategier. Ytterligare ingångar kan vara att använda konstnärliga utgångspunkter för att undersöka de sociopolitiska implikationerna av den konstnärliga praktiken, eller konstens möjlighet att adressera sociala, politiska och etiska problemställningar.

Möjliga metoder

Forskningsmetoderna som används utvecklas från projektens specifika frågeställningar, men bygger på att undersökandet sker med utgångspunkt i konstnärlig praktik, till exempel i avancerade formexperiment eller i utformningen av experimentella konstnärliga processer och metoder. Projekten skapar reflektions- och dokumentationsmetoder inom och i relation till den konstnärliga praktiken och framkallar på så sätt en växelverkan mellan olika sätt att driva projektets tänkande vidare. Dessa metoder kan ytterligare stödja sig på olika kritiska perspektiv, interdisciplinära jämförelser, samarbeten eller transdisciplinära dialoger.

Interaktion med andra forskningsfält

Experiment och gränsöverskridanden är centrala i forskningen inom Performativa och mediala praktiker. Genom att undersöka iscensatta och medierade möten, och samtidigt ha sin grund i en specialiserad konstnärlig kompetens, bidrar forskningen också till en ökad förståelse av komplexiteten i mänsklig interaktion.

Sammanfattningsvis bidrar forskningen inom ämnet både till utvecklingen av performativa och mediala praktiker så som de utövas inom konsten, men också till att utveckla dessa praktikers interaktion med andra forskningsfält och stärka deras roll som en kritisk röst i samhällsdebatten.