Information
 

Scenkonstproducent undersöker olydnadens roll i demokratin

2017-05-26

Emma Löfström studerar till scenkonstproducent vid Stockholms konstnärliga högskola/StDH och är nu inne på sluttampen av sin examensproduktion Var går min gräns? som är ett av Troja scenkonsts projekt under 2017. I den här intervjun berättar Emma om sitt examensarbete men också om utbildningen, framtidsförhoppningar och om ”att sätta norra Sverige på scenkonstkartan”.

Vad vill ni med projektet?
Var går min gräns? är en workshopturné runt om i landet för insamling av tankar och åsikter kring olydnad. Vi är intresserade av att förstå olydnadens roll i demokratin. Med olydnad menar vi att det finns en regel, lag eller norm som personen inte gillar och väljer att medvetet bryta mot den för att hen tror att det gör skillnad. Det kan t.ex. handla om civil olydnad, om att bryta mot lagen eller olydnad mot sociala normer.

Vi är intresserade av hur samhället påverkas av att människor väljer att utföra olydnad. I vilka situationer känner människor ett behov av att ta till olydnad? Hur känns det när en gör det? Och är det moraliskt försvarbart?

Ni kallar projektet för en workshopsturné, vad innebär det?
Vi åker runt i landet och har workshops om olydnad, främst i samarbete med teaterföreningar. Vi har varit på nio orter, från Storuman i norr till Lund i söder. Utöver workshops gör vi även djupintervjuer med personer som har erfarenhet av olydnadshandlingar och samhällsengagemang på olika nivåer. Hittills har vi intervjuat 24 olika personer.

Vilken respons får ni under era workshops?
Det finns nästan ingen vi träffar som inte har nån typ av relation till olydnad. Antingen har de själva erfarenhet av olydnad eller så känner de någon som har gjort en olydnadshandling. Vi får mängder av tips på personer vi bör prata med och varje workshop leder till tankegångar som ger oss nya perspektiv. Vi har blivit överväldigade av det stora engagemang som finns för projektets frågeställningar runt om i landet.

Hur fick/skapade du uppdraget?
Troja scenkonst kontaktade mig i början av sommaren 2016 och undrade om jag ville jobba med dem i deras kommande projekt, vilket jag tackade ja till. Jag har deltagit i hela processen från spånande till ansökningsskrivande och nu är genomförandet i full gång. Troja scenkonst är en frigrupp som arbetar interdisciplinärt, vilket innebär att vi alla är med i konceptutvecklingen av projektet och arbetar tätt tillsammans.

Varför är detta projekt viktigt för dig att göra?
Ända sen att jag kom in på skolan har jag vetat att jag vill göra en examensproduktion som inte sker inom Stockholms tullar utan i andra delar av landet, främst i norra Sverige. Jag pratar ofta om att sätta norra Sverige på kartan och jag kämpar för att scenkonst ska ske på fler platser än vid de större orternas kulturhus. Att då göra ett stort researcharbete och möta människor i hela landet och prata om deras erfarenheter och syn på världen, är klockrent.

Det är en ära att få möta dessa människor och ta del av deras tankar. Att  vara en del i processen som leder till att de senare i år kommer få se scenkonst  som bygger på researchen de själva deltog i. Dessutom är det ett dagsaktuellt tema. Hur mår demokratin idag? Vilka möjligheter finns det att engagera sig inom en demokrati? Och när är olydnad försvarbart i demokratins namn?
                       
Vad tror du att du gör om ett år och var?
Svår fråga! Min dröm är att kunna frilansa. Kanske ha något jobb på ca 50% och därutöver kunna frilansa med olika projekt som jag vill kämpa för. På sikt vill jag flytta norröver igen och då helst bosätta mig någonstans i norra Sveriges inland.

Vad har du för bakgrund?
Jag är uppvuxen i Strömsund i norra Jämtland och har i sju år arbetat som skådespelare, producent och sjukhusclown vid Lule Stassteater, en fri teater som riktar sig mot barn och unga. Gruppen har sitt säte i Luleå men turnerar i de fyra nordligaste länen. Jag har också varit ordförande i Luleå Riksteaterförening i tre års tid. Under 2016 initierade, producerade och medverkade jag i Bananteaterns produktion “Varför gråter pappan?”. Idag är jag en av sex scenkonstnärer i Troja scenkonst.

Vad har varit bäst under dina tre år på scenkonstproduktionsutbildningen på StDH?
Det bästa med utbildningen är att den gett mig många nya perspektiv och stärkt mina tankar om hur jag som scenkonstnär vill arbeta. Att vi endast är fyra studenter per klass är oerhört lyxigt. Lektionerna blir ett samtal där vi utbyter erfarenheter och där ständig reflektion pågår, vilket fördjupar alla diskussioner och vi lär av varandra.

Hur fick du kännedom om StDH och scenkonstproducentutbildningen?
Det var en regissör jag jobbat med i flera produktioner som tipsade mig om att jag borde söka till utbildningen. Jag hade då aldrig tänkt tanken tidigare, men personen sådde ett frö och fick mig att börja läsa på om utbildningen. Jag var ner på öppet hus och så småningom bestämde mig för att söka.

Vad menar du med att "sätta norra Sverige på scenkonstkartan"?
Norra Sverige existerar också. Det är tyvärr inte självklart för alla och jag märker att kunskapen om både institutioner och frigrupper norr om Gävle inte alls är lika allmän inom branschen som de söderöver.

Läs mer om....

Scenkonstproducentutbildningen på Stockholms konstnärliga högskola/StDH

Troja Scenkonst
Troja scenkonst driver under 2017 ett projekt som vill belysa demokratins tillstånd idag och olika former av engagemang som aktiva invånare ägnar sig åt - med civil olydnad som utgångspunkt. Var går min gräns? är projektets första del och finansieras av Kulturstiftelsen samt är ett residens vid Riksteaterns teateravdelning.

Emma Löfström

Emmas evenemang: ”Var går min gräns?”, inom Scenex17*

*Scenex17 är årets alla examensproduktioner på StDH:s institution för scenkonst.

scenexlogga17_långsmal_liten.jpg