Porträttbild av Rebecca Hilton
Information
 

Ny profilprofessor Rebecca Hilton

Varmt välkommen Rebecca Hilton, nyligen utsedd till professor för profilområdet Plats, Händelse, Möte.

Berätta lite om dig själv?

Jag är dansare, 52 år och ursprungligen från Australien. Jag bodde i New York 1986-2000 där jag arbetade med många olika artister som Stephen Petronio, Michael Clark, Jennifer Monson, Lucy Guerin, Leigh Bowery, Matthew Barney och många fler. Det var en tid som formade mig både som person och konstnär. 2000 återvände jag till Melbourne och sedan dess har jag fortsatt min praktik, lärandet, samarbetet och utvecklandet av arbeten i Australien och på andra håll i världen. På sistone har jag varit involverad i arbeten med Chrysa Parkinson, Tino Sehgal, Scarlet Yu och Xavier Le Roy. Min egen konstnärliga forskning sker ofta ute på platser som vanligtvis inte är studiomiljöer, teatrar eller i gallerier. Jag jobbar med koreografiska strukturer och förkroppsligade praktiker i situationer som inte nödvändigtvis innefattar dansare, dans eller skapande av dans. Nyligen har jag utövat min praktik i det lokala köpcentrumet, på en demensavdelning, en australisk fotbollsklubb, ett konstcentrum och i universitetssammanhang i Australien, Mexiko, Argentina, Sydkorea och Skandinavien. Profilområdet plats, händelse, möte, inom vilket jag verkar som profilprofessor, ser jag som en ram för att utforska hur, varför och när konst möter samhället och hur sådana möten leder till utveckling och förändring. Det kan vara arbete, värde, konventioner, koder, ritualer, roller eller ansvar – allt hänger samman. Frågan jag ställer mig är vad som utgör konst idag och vilka andra forskningsmöjligheter som jag inte har beaktat än. 

Hur blev du intresserad av att arbeta här på SKH?

Det känns som att SKH har stor potential, att mycket kan hända här och att det förmodligen kommer att göra det också. Forskningscentrum är utformat på så sätt att det finns fyra profilområden som vart och ett på olika sätt kan vara relaterat till dans, scenkonst, cirkus, opera och film och media, vilket är unikt för SKH, så vitt jag vet. Jag tror helhjärtat att fantasifulla och alternativa forskningmodeller är nödvändiga för att stödja mångfalden inom konsten. SKH har visat det genom att inrätta forskningscentrum.

Vad är kärnan i din egen konst och forskning?

För närvarande är jag intresserad av grupp-heten, lokal-heten, del-heten, odelbar-heten och förvandlingen, och av hur dessa saker visar sig konstnärligt och socialt – i den tid som vi lever i nu. Hur, var och när möts vi? Jag är intresserad av hur vi delar tid och rum i händelsen och hur detta kan förstärka, höja och synliggöra dessa möten med varandras annan-heter. Och kanske på något sätt göra oss medvetna om våra egna annan-heter. 

För mig betyder forskning att fortsätta söka. Om igen. Om igen. Om igen.

2017-01-30